Vecka 22: Vi kämpar på

Äntligen kom lönen och vi kunde ge oss ut i den infekterade världen för att leta reda på något ätbart. Nä men typ så. Det ekade inte tomt på Maxi, men det var mycket färre personer idag än det brukar vara en löningsdag. Tyckte det var mer extrapriser än vanligt också, i var och vartannat hörn ropade en gul pratbubbla ”köp två för en” eller liknande. Jag undrar hur detta kommer arta sig och försöker låta bli att tänka för mycket på det, med risk för att bli knäpp om jag ständigt går och funderar eller ältar. Oro för inget gott med sig. Inte för någon.

Jag tror inte på förbud, att tvinga folk att hålla sig inne. Samtidigt som vi bör vara försiktiga tycker jag inte att det ska vara straffbart med döden att vistas utomhus. Frisk luft är det bästa för oss allihop. Inte att sitta och fjärta i samma inomhusluft i tre månader, såklart undvika folksamlingar och biografer med mera men inte sluta besöka naturen. Folk verkar tro att man inte ens får gå ut om man är snorig. Jag tillhör själv riskgrupp gånger två och har precis haft flera hemtentor, vilket har gjort att vi mer eller mindre suttit hemma i flera dagar med bara kortare promenader då pluggandet och spelandet tagit stor tid. Herregud så trött och seg man blir av det. Jag riktigt längtar till besöket hos barnmorskan, ultraljudet och att klippa håret bara för att få komma ut och njuta av våren (om jag är frisk och symptomfri såklart). Behöver inte klistra mig fast i andra människor bara för det, så frukta icke, jag kommer inte gå runt och krama in viruset i folks vårjackor.

Såklart är vi aktsamma om oss själva och andra, men jag kommer inte att isolera mig själv pga något jag inte kan förändra eller styra över. ❤️ Jag ska börja springa igen nu när vägarna börjar tina fram, tror att det gör gott för kropp och själ och immunförsvar. Förhoppningsvis har saker och ting lättat till sommaren, eller åtminstone lugnat sig, för oss allihop. Jag lever på hoppet att foglossningen, om det är vad jag har, kommer lindras lite när jag får börja gå till sjukgymnast och få igång kroppen igen. Jag behöver verkligen röra på mig annars blir jag knäpp. Röra sig med vissa restriktioner. Vi får alla göra vad vi kan. Om alla gör något har vi kommit en bra bit på vägen.

Jag har precis lagt mig i sängen efter en sen middag och en uppdelad diskning då höfterna brinner upp när jag står upp länge. Hur det ska gå att springa är ett senare problem, haha. Jag är stolt över mig själv. Mådde illa idag pga högt blodsocker och fick då halsbränna, vilket bara späder på illamåendet. Ändå lyckades jag handla tillsammans med James, hämta ut medicin, köpa nya krukor och gardiner och fingra på ett nytt täcke. Jag gjorde första delen av vår senaste hemtenta och jag lagade middag medan James skrev färdigt sin, som jag sedan åt, trots illamåendet, något jag visste att jag skulle må bättre av efteråt. Jag gav inte in för foglossningen eller illamåendet. De fanns där, men de golvade mig inte. Så nu kan jag gott ligga i sängen, vila fogarna och läsa lite litteratur för att påbörja del två imorgon bitti. Sen väntar barnmorskan på fredag och jag kunde inte längta mer än jag gör!