Jag gråter över allt just nu. Jag är gravid. Jag har en granatäppelkärna i min livmoder som växer och som visar att hon finns genom att då och då sända ut molvärksattacker, milda sådana tack och lov, liksom en… hälsning på något sätt och det känns så fint och bra så jag får gråta. Jag har bokat in ett privat ultraljud i vecka 9-10 i Umeå och gråter över det. Jag har skrivit ett brev jag ska vika ihop och stoppa i ett påskägg och ge till pappa på hans födelsedag. Tacka honom för allt jag inte tackat honom för när vi växte upp, jag och min syster. Och avsluta med att det finns en person i min närhet som gärna vill träffa honom snart. Att jag längtar tills jag får presentera dem för varandra. Att hon inte kan prata än, men när hon gör det kommer hon att fråga efter honom. Efter morfar. Jag kan inte ens titta på brevet så gråter jag.
Jag har beställt nappar med texten ”Jag <3 moster/faster och mormor” som jag ska skicka ner till Malmö där blivande moster och faster bor. Bara en napp i ett vadderat kuvert och inte skriva någonting mer än så. Invänta telefonsamtalet. Blivande mormors napp ska jag lägga i jackfickan och gå hem till min mamma. Be henne hämta min telefon… som ju ligger i jackfickan… och se vad hon får fram. Japp, nu kommer tårarna igen. Därför att jag vet att min mamma och pappa är så himla blödiga att de kommer stå, eller sitta, där och böla som barn, haha. Musik får mig att gråta. Allt får mig att gråta.
Jag är bara i vecka 5, snart 6, men den här graviditeten är hittills helt annorlunda än min första. Jag mår på ett helt annat sätt. Överallt. Allting är annorlunda. Jag oroar mig inte för någonting. Jag lever här idag och för idag. Jag kan inte förändra något. Mister jag kärnan gör jag det, men just nu så lever hon förhoppningsvis. Imorgon bör hjärtat börja slå *insert valfri mängd av tårar*. Ögonen är snart som russin. På torsdag byter jag vecka. Räknar man förresten efter mensens första dag eller efter ägglossningen? Mensens första dag var 28 februari, en torsdag. Ägglossningen kom den 12 eller 13 mars, alltså tisdag eller onsdag. Och vi pippade torsdagen eller fredagen före. Ni ser ju. HELT SINNESSJUKT ATT DET GICK. Seriöst, nu gråter jag IGEN!!!
Vad är det här.
Det är hormoner, Helena.
Jag plussade starkt som tusan i morse och grät över det, också. Tänk att jag får vara gravid. Tänk att jag ÄR gravid. Idag är jag det. Idag är jag ta mig tusan gravid. Jag väntar barn.
Jag tror jag ska gråta lite över det också.
Man räknar från mensens första dag! 🙂 Tydligen, haha blev helt chockad när ja såg att ja redan var i v 5 när ja såg det 🙂 Har bestämt att berätta i påsk för mina föräldrar och svärföräldrar, ett påskägg med ett graviditetstest i, men hittade även ett sätt från Bondeparets instagram, sätta en lapp i en bulle där det stod: ”Gräddas i 38 grader fram till Januari 2019”. 🙂 Jag längtar också! 😀
Meeen så fint haha!!! Åhh vilken mysig idé. De kommer bli så glada. Och wow, det där med bullen var ju jättemysigt! Önskar jag blir gravid fler gånger så jag får överraska, gud vad jag ser fram emot de kommande veckorna alltså ??
Ellerhur! 😀 Ja längtar så, tycker tiden går så otroligt sakta just nu.. fast de egentligen bara springer iväg! 🙂 Kul att du skriver och delar med dig 🙂
Hoppas du hänger kvar! ?
Jaaa tiden går så förbaskat sakta. Känns som att jag varit gravid i 45 år men har bara vetat om det i fem hahaha.
Ja men absolut! 😀 Har hittat min favvo bloggare 🙂 Så det är klart ja hänger kvar 🙂 <3
Men vilken egoboost, haha! TACK! Jag hänger på dig också ska du veta, vi är ju så himla nära i tiden och du verkar såååå härlig och jordnära. Tänk att vi ska bli mammor samtidigt 🙂 iiiih!