Header Image

Vägen till

Hej och välkommen hit, nya som gamla vänner. Jag och P, som bloggen startade med, gick under våren 2019 skilda vägar efter nästan åtta år tillsammans och jag har nu hittat lyckan och kärleken i James, mannen som fyller hela min själ med glädje och livslust. Vi halkade bokstavligen talat in i varandra efter en längre tids vänskap och den knuffen, den plötsliga omfamningen, var det som behövdes för att helt ändra kurs. Den lilla larven blev en fjäril när jag öppnade mitt hjärta, lyssnade till min egen röst och gjorde det jag själv ville. Nu väntar vi vårt första barn tillsammans, mest troligen en liten flicka som kommer att födas under midnattssolens glödande strålar någon gång i juli. Det liv jag alltid önskat mig är nu här, sida vid sida med mannen jag önskar och hoppas och vill leva resten av mina andetag bredvid. <3

CD28: Det finns ett streck idag också

Publicerad,

Samma idag. Samma resultat. Kanske att strecket kom något tidigare än det gjorde igår. Det är brett och lite lite rosa. Jag tycker det är så himla knäppt. Jag känner mig inte gravid. Lite, lite mensvärk och ont i brösten är det jag har, bara. Och jag bröt ihop i klassrummet idag när vi diskuterade mobbning, fast med andra ord. En tjej berättade något tråkigt och tårarna bara vällde upp. Vill böla bara jag hör det och det var väl inte egentligen Förintelsens gasugnar det handlade om men hela jag blev ledsen och satt och snyftade inför alla. Ett stort hål i bröstet. I själen.

Åh, varför är menssymptom och gravidsymptomen så lika för? Jag är verkligen helt övertygad om att jag kommer få mens den här månaden. Helt, helt övertygad. Har lite mensvärk, det skrev jag ju nyss. Och brösten ömmar. Tänk om jag är gravid. Tänk om. Tänk om jag ändå blev det. Svårt att ta in, svårt att tro, svårt att tänka mig. Jag ska vänta tills torsdag med att ta ett nytt test om jag inte fått mens innan det.

Mensen. Denna ständigt hotande mensen. Kommer den vet jag att testet visade fel och jag fick vara glad en liten stund. Inte så glad som jag hade blivit om det visst fett stort in my face plus, ni vet, men ändå så jag drog på mun. Cynisk har jag blivit av allt det här. Min tvilling-cykelkompis hoppar jämfota och firar trots allt men jag vågar inte. Inte än. Inte nu när jag sitter här med lite mensvärk. Inte så att mensen är här men ändå så jag känner att livmodern… att den arbetar med något.

Jag lägger upp ett par oredigerade bilder här. Strecket är lika brett som det kraftigt rosa. (Men cynikern på min axel säger fortfarande nope nix nej ej gravid). KAN ju vara liksom… gropen som ska fyllas av färg som blommar upp och ser ut som att den är ifylld, eller typ att kisset runnit förbi och färgat den lite mörkare. Ni vet. Det jag tror. Syns mer i verkligheten och mer på bilderna i mitt mobila fotoalbum och det går inte att INTE se att det är något där. Frågan är bara varifrån det kommer!

6 Kommentarer

  1. Jag håller mina tummar att det är positivt???

  2. Åh, har läst din blogg ett tag och hoppas så att du är gravid!!! ?

  3. Meeen ta ett testa tidigt, digitalt!! Haha jag är sååå nervös ?♥️

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *