Cykeldag 29 – Vägen till

Vägen till

Hej och välkommen hit, nya som gamla vänner. Jag och P, som bloggen startade med, gick under våren 2019 skilda vägar efter nästan åtta år tillsammans och jag har nu hittat lyckan och kärleken i James, mannen som fyller hela min själ med glädje och livslust. Vi halkade bokstavligen talat in i varandra efter en längre tids vänskap och den knuffen, den plötsliga omfamningen, var det som behövdes för att helt ändra kurs. Den lilla larven blev en fjäril när jag öppnade mitt hjärta, lyssnade till min egen röst och gjorde det jag själv ville. Nu väntar vi vårt första barn tillsammans, mest troligen en liten flicka som kommer att födas under midnattssolens glödande strålar någon gång i juli. Det liv jag alltid önskat mig är nu här, sida vid sida med mannen jag önskar och hoppas och vill leva resten av mina andetag bredvid. <3

Det vore så skönt om mensen kom imorgon. Idag. Dag 29. Som den brukar göra när allting klaffar. På senare tid, egentligen hela 2018 så har cykeldagarna varierat mycket. Jag fick brev av landstinget i oktober efter att läkaren skickade remiss till gynspecialist och då har jag ju en tid inom tre månader. Skönt. Skönt också att jag sluppit allt sånt den här månaden. Sluppit tänka. Bry mig. Äkta. Fundera.

Läka kroppen och sinnet, fri från stress och press. Så imorgon… Eller idag, ser jag faktiskt framemot mensen och mensvärken för första gången på länge. På någonsin, tror jag. Imorgon ska vi städa och julpynta också. Och jag ska lalla runt i mjukisbyxor och göra bönlasagne till middag because första advent, ledig karl och återhämtningshelg. Igår fick jag någon släng av illamående av okänd diabetesrelaterad anledning så jag ”luftspydde” och blev full i ångest. Usch.

Behöver nog gå i KBT för min fobi egentligen. Den är inte hälsosam och styr mig i mångt och mycket. Innan jag blir gravid…

Vägen till

Lämna ett svar Avbryt svar