Header Image

Vägen till

Hej och välkommen hit, nya som gamla vänner. Jag och P, som bloggen startade med, gick under våren 2019 skilda vägar efter nästan åtta år tillsammans och jag har nu hittat lyckan och kärleken i James, mannen som fyller hela min själ med glädje och livslust. Vi halkade bokstavligen talat in i varandra efter en längre tids vänskap och den knuffen, den plötsliga omfamningen, var det som behövdes för att helt ändra kurs. Den lilla larven blev en fjäril när jag öppnade mitt hjärta, lyssnade till min egen röst och gjorde det jag själv ville. Nu väntar vi vårt första barn tillsammans, mest troligen en liten flicka som kommer att födas under midnattssolens glödande strålar någon gång i juli. Det liv jag alltid önskat mig är nu här, sida vid sida med mannen jag önskar och hoppas och vill leva resten av mina andetag bredvid. <3

Två dagar över

Publicerad,

Snart. Jag brukar allt som oftast få mens på morgnarna. Inget igår, och inget idag. Är hormonell, men inte så farligt, har lite molvärk, men inte så farligt. Den beräknade mensen var kalkylerad att dyka upp igår. Istället har jag blytunga ben, mår illa på eftermiddagarna utan anledning. Känner mig inte skengravid för kroppen känns så himla normal. Eller onormal snarare eftersom att jag vanligtvis brukar ha massa pmssymptom innan mens och nu knappt känner nåt. Brösten började ömma idag, trött har jag varit i en vecka. Mensen kommer nog snart. Annars får jag kanske ta ett test till imorgon bitti, ett testa tidigt. Varför gör man ens det, testar och testar? Det är helt normalt att mensen är sen ibland.

P blev misstänksam när jag började må illa. Det var du förra gången på eftermiddagarna också. Mensen är sen. Jag är grälsjuk och inte det minsta sugen på sex. Nästa vecka jobbar jag sex dagar på raken. Inte för att jag vet vad det har att göra med någonting. Något inom mig säger att jag är gravid. Den där rösten som försvann förra veckan när mensvärken gjorde det. Den som viskade i mitt öra dagarna efter ägglossningen. Den som lyste med sin frånvaro i en hel vecka fram tills igår. Jag vet inte om jag är det. Det känns kanske så. Eller? Jag vet inte. Jag minns inte hur jag kände mig exakt, mer än den där inre vetskapen. Jag vet att jag mådde illa på eftermiddagarna, däckade i soffan ungefär samtidigt och att jag inte fick någon mens som beräknat. Men vid det laget hade jag redan fått ett stort, stort plus på testet. Nu har jag inte det. Ett negativt test i förrgår är allt, och det var ändå ett testa tidigt. Jag får nog ta ett kisseri imorgon bitti, på BIM+2, tre dagar efter förra testeriet, om inte mensen kommit. Hoppet lever. Det gör faktiskt det. Gud, det tinglar i hela kroppen på mig. Den där rösten (mitt undermedvetna, jag är inte schizofren!) tror verkligen att jag är gravid…. Näääästan. Det känns som att jag är gravid, nästan, som att något behöver hända eller bli för att jag ska vara det helt och fullt (en sån där vision ni vet). Kanske få ett positivt resultat först och främst, då tror jag att mitt undermedvetna blir nöjd och glad och kan tro på det till fullo. Jag testar imorgon då. Då var det bestämt.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *