Jag drömmer så konstiga saker om jobbet hela tiden. Känner mig stressad och olycklig. Jag bestämde mig när jag vaknade i morse att jag inte skulle fortsätta efter att prövotiden gått ut, men nu har drömmen ebbat ut lite grann och den mest akuta ”nej jag vill inte mer”-känslan har försvunnit. Till viss del. Jag fick ännu en näsknäpp igår långt efter att jag gått hem och butiken stängts med något som jag dubbelkollat innan men vad gör man? Gafflar jag emot ryker jag ju, accepterar jag visar det ju att jag visst gjorde fel och vet om det, och ryker i alla fall. Jag är hundra säker på att jag inte kommer att få vara kvar där efter provanställningen gått ut och efter chefens första grillning out of the blue har magkänslan varit dålig varje gång jag närmat mig jobbet, trots att jag säljer det jag ska och bra mycket mer än så. Trots att det var idel beröm den första månaden, och nu är det ersatt med… annat som hugger på insidan, en stämning som går att ta på, en stämning som inte går att ignorera. Kanske är jag paranoid. Kanske har jag fått allt om bakfoten, men jag vill vara trygg och ha stödet i ryggen, vara enad med allesammans inte… såhär. Idag på mitt schema står det i alla fall roliga saker jag och den där kollegan jobbar inte på samma station, inte på samma våning, inte alls i samma affär för hon är mammaledig idag hurra hurra hurra.
Och ändå kommer jag grina när chefen tar in mig på kontoret när jag har några dagar kvar och säga det där att det här funkar inte riktigt för oss. Trots att jag redan vet det. Ge aldrig upp, säger dem. Jag har inte gett upp det finns liksom inget att kämpa för så jag gör det jag är allra bäst på – att sälja, något som också syns på pappren sen. De kan säga vad de vill om allt annat alla små millimeterar som ”inte var direkt fel men ändå måste förändras” men protokollet talar sitt tydliga språk: Jag är en vass säljare. Och resten kommer, får jag bara möjlighet till att visa det, till att växa, så kommer det av sig själv. Men hur lätt är det när man fick nio veckor på sig och behövde vara perfekt från dag två och aldrig har jobbat i detaljhandeln? Blä.
Nå, idag ska bli en bra dag. Min bonus är i alla fall hög den här veckan. Det syns på papperna oavsett vad de säger. Och så ska jag svänga in och beställa min vigselring på lunchen. Iiiih. Jag har äntligen hittat den perfekta. Hoppas de har kvar den i min storlek bara, annars blir jag såååå ledsen! Men positiva tankar nu. Vi avslutar dagen på topp. Jag får klämma och känna på min ring. Min blivande ring. Min och Ps. Åh vad jag ser framemot det!,
vad kul att kolla på vigselring! När blir bröllopet? 🙂 själv gifter jag nästa månad <3
Men åhhh vad roligt, grattis!!! Önskar er all lycka till! Vi har inte bokat in någonting än men nu är den beställd och betald i alla fall, min underbara ring så nu får vi se när han ”friar” (en tisdag eftermiddag när diskberget hopar sig och vi just ätit överkokta pastaskruvar med pesto, när vi ännu inte duschat efter gymmet och när jag har världens pms och känner mig svullen, ful och oattraktiv och stressar över räkningarna som jag glömde bort att betala under helgen som var. Då, precis då, den mest perfekta stunden någonsin. Då. ❤️ För det är så han är, och det jag älskar så vanvettigt mycket med honom.) Vi får se när det blir… Jag hoppas på snart!