Vägen till

”Vi gjorde barn igår”

Målar naglarna ljusgröna så de lyser ända till Umeå, sitter ute i solen i bikini och P är på väg till jobbet efter ett gympass. He made love to me this morning, again. Varför låter det så gammeldags och tantsnuskigt att säga ”han älskade med mig i morse”? Jag tycker det är ett fint sätt att beskriva det på. Ibland älskar man, ibland knullar man, ibland har man sex och ibland pippar man som kaniner. Och i morse älskade vi. Det var annat igår. Helt annorlunda. Han kom hem från jobbet och jag var redo att sätta tänderna i honom direkt, vilket jag gjorde; vi som tänkte åka och bada och sen laga finare middag hamnade någon helt annanstans. Efteråt sade han att det kändes som ett barngörarsex.

Vid vår second breakfast idag kände jag mig öm på ett väldigt otippat ställe och jag frågade honom om det syntes något, blåmärken eller så. ”Det måste ha varit från igår”, sade han och tuggade lite på sin macka. ”När vi gjorde barn.” Och så log han lite. Ibland driver han mig till absolut vansinne, to the edge of sanity, och ibland älskar jag honom så vansinnigt. Idag är en sån dag. En perfekt balans. Det är himmel och helvete att leva tillsammans med honom, liksom det förmodligen är att leva med mig. Han sade en gång att jag fyller hans liv med färg och jag glömmer det inte så länge jag lever. Det är vi. Det var menat att det skulle bli vi, vara vi. Sedan är det upp till oss hur vi vill, och hur vi väljer, att förvalta det. Vända oss om och gå, lämna allt det här. Eller kämpa sida vid sida, hela tiden, för nutiden och för framtiden. Det finns ingen annan jag hellre vill vara med. Ingen annan når upp till det jag känner för honom. Jag kan se en snygg kille på stan men sen vänder jag på mig och ser P och faller igen, gång på gång på gång, var jag än är och vad jag än gör. När jag ser honom faller jag. Det klickar till i hjärtat varje gång, och leendet är aldrig långt borta.

Det är inte alltid enkelt. Inte enkelt att känna så mycket som vi gör, sådär så att vi går sönder om en av oss lämnar huset efter ett bråk och hela vårt väsen vissnar och dör. Vi är inte hela igen förrän vi håller om varandra på nytt. Vi mår båda som bäst när vi kramas, när jag sjunker in i hans famn på det där speciella sättet och hör honom flämta mot min kind ”det här är det bästa jag vet” och känner hans lyckliga leende över mina läppar.

Tänk om vi gjorde barn igår trots allt. Tänk om det var meningen att det skulle bli ett barn just här, just nu. Jag vet fortfarande inte om jag har, snart ska ha, eller precis har haft ägglossning denna cykel. Igår var det möjligen brobygge downstairs men inte lika tydligt som förra månaden, inte lika långa, men det är säkert förändringsbart det också. Och min lust peakade ju igår också. Vi får se. Dumt att testa innan jag får mens då jag inte vet när ägglossningen var. Vi har ju haft sex flera gånger sedan han kom hem för två veckor sen, precis efter att min mens tagit slut. Dag 17 i cykeln idag, way past min vanliga ägglossning som brukar ske på dag 10-15, men som sagt… Vi får se, jag har ju haft noll känningar hittills i princip. Jag lutar mig tillbaka och njuter av dagen som är. Det långa, oklippta gräset under fötterna, flugornas surrande och solens riktigt stekande strålar från ovan medan spermierna kanske rusar in mot ett väntande ägg.

Skapa en blogg på Vimedbarn.se du också, klicka här! Och du har väl inte missat topplistorna, klicka här!
Kommentarer

Lämna ett svar

Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.
stats