Vägen till

Det var en bättre graviddag idag. I alla fall fram tills nu när elektrolytebalansen hamnade lite snett. Vi har varit ute och promenerat, jag har skrivit mitt förlossningsbrev och lagat god mat i enlighet med vårt nya matschema där vi hoppas få in en rutin med att äta på fasta tider och inte småäta tusen gånger om dagen eller snooza sextiotre gånger. Bebisen har visat en fulländad fotsula genom huden och jag har pratat i en halvtimme med min farmor om förlossningar och graviditeter.

Det är så intressant att höra hur det var då, när hon födde barn, och när hennes mamma gjorde det. Hur världen har förändrats. Hur synen på graviditeter, mens, kvinnokroppen, förlossningar och kvinnor i stort har blivit mer öppen och inkluderande. Inte längre lika hysch-hyschig som då, nu finns ju liksom kvinnors förlossningar på Instagram och Youtube. Av den vissheten tror jag dock att farmor hade fått lite hjärtsnörp, jag menar, hon är förhållandevis duktig på att se barn utifrån ett genusperspektiv men just det där gällande att digitalisera sina förlossningar hade nog inte varit så positivt, hehe. Hon är en fd barnmorska som arbetade med det i slutet av 1950-talet och hennes historier därifrån är sådana jag vill spara för evigt.

Trycker jag ner fingertopparna i huden oavsett vart så är det vita märken i många, många sekunder så det är inte så konstigt att balansen är lite off. Jag har druckit otroligt lite idag, så nu är det en munfull Resorb varje minut för att mota bort illamåendet. Det är skönt att veta vad det beror på i alla fall, det gör att ångesten inte är riktigt lika påtaglig. Kontroll. Förståelse. Acceptans. Jag mår så här just nu och kommer inte att må så för evigt. This too shall pass.

Sammandragningarna och en lätt mensvärk har präglat denna dag och det ska bli intressant att under ultraljudet få höra om tappen blivit påverkad. Bebisen får ju gärna stanna kvar i ett par veckor till och jag hoppas att allting är som det ska med både honom, tapp och flöden. Vi ska packa ner bbväskan i bilen och ha den där tills vi behöver åka in så vi vet att vi har den med oss. Inte heller glömma mobilladdare. Kroppen övar sig inför förlossningen och det är bara att hänga med i svängarna. Komma ihåg att dricka vatten så jag mår bra hela tiden och tvätta håret ofta, haha. Jag kanske inte kommer bry mig om det när jag väl ligger där med massa värkar men det KÄNNS i alla fall som att jag vill vara nyrakad med rent hår om jag ska värkarbeta i flera dagar liksom. Kanske en fåfäng tanke men hey, vem vill inte vara ”fin” när man ska på sitt livs viktigaste möte?