Vecka 30 är här, en milstolpe jag inväntat och sett fram emot att få bocka av. Tänk att det bara är drygt två månader kvar. Det går så fort och jag är så redo att möta vår älskade lilla son, eller dotter. Enligt läkaren blir det ju en liten tjej och för oss spelar det absolut ingen roll i slutändan, vi älskar den redan så otroligt mycket. Sjukt det där, hur man kan känna så starkt för någon man inte ens träffat och ändå vet man att hen kommer fylla varenda tomrum i hjärtat man någonsin haft, för evigt. På tisdag väntar ultraljud nummer fem (!) denna graviditet och nu ska jag verkligen komma ihåg att fråga om vikten på den lilla. Själv har Jag gått upp cirka 8-9 kg nu sedan inskrivningen hos barnmorskan.
Bebisen lever rövare i magen med starka sparkar. Vid varje besök hos barnmorskan ligger hon med huvudet neråt men jag tycker jag känner sparkar både på vänster och höger sida om mage samtidigt, vilket gör att jag tror att hon snurrar runt mycket. Hon har ännu ett par veckor på sig att lägga sig tillrätta.
BB-väskan ska packas i veckan. Lika bra att ha det gjort, tänker jag, så slipper vi stressa med det sen. Matlådor ska prepareras och frysas ner. Filtar beställas, apoteksvaror hämtas hem. Tio veckor kvar (jag skulle vilja säga 8). Tio. Det är ingenting. Det går så så fort nu. Snart är hon här. Tänk, snart är hon verkligen det!
Senaste kommentarer