Alltså konstigaste cykeln någonsin. Dag 33 nu och ingen mens, den skulle enligt uträkningar kommit på cykeldag 24. Men jag är som sagt helt övertygad om att 27/8 var äggsläppsdag så jag ska testa mig igen på söndag om jag inte fått mens tills dess. Det molar för fullt och är massa vattnigt sekret så jag tänkte när jag vaknade att åh nej nu har jag fått mens… Då jag oftast brukar vakna med det. Men inte. Det känns som att minsta droppe är just mensen! Fler som haft så?
Så jag kan inte låta bli att tänka att hoppet ändå lever. P frågade om jag hållit det hemligt för alla förutom min gravida bestie och jag bara ”jodå”. Fan, vi fertila kvinnor håller ju ihop. Det riktiga systerskapet. Samhällets framtid. Det är jag, min gravida bestie, min nystiftade tvillingsjälsbekanta som också sitter i samma båt med samma symptom med samma försenade mens, det är min härliga jobbkompis som har barn sen tidigare men som hoppas på en till – hon som jag bondade med direkt på första jobbpasset till chefens bestörtning – ”jag hade hoppats att du och XX skulle bli bästa vänner, inte du och ZZ” och jag bara njaaaaaaaa inte i denna värld (ni vet hon den där politiskt korrekta skvallerbyttan). Såklart sade jag inte det rakt ut, jag är inte dum. Jag och hon kommer inte från samma planet i princip så vänskap tror jag blir svårt. Dock är det ju inga problem att jobba ihop för jobbet går först, såklart, men vänskap… Nope.
Ja och så är det ju ni som läser förstås. Och sen hade jag en fundering på att involvera den nyförlösta systern J. Och min egen syster. Men… Sen tänkte jag att det blir så många att skriva till när mensen kommer, den skriftliga walk of shame ”näe det var inget, jag inbillade mig bara” och det blir roligare att överraska de två sista om och när jag blivit gravid. Så jag får sitta lugnt i båten tills på söndag har jag tänkt, det var ju då jag plussade riktigt fint första gången jag var gravid. ÄL+14. Så… Hoppet lever!
Senaste kommentarer