Vägen till

När jag slutade bry mig. Inte längre räknade dagar. När jag stängde kalendern helt och hållet, lyfte huvudet. Rensade huvudet. Bytte fokus. Sket i det. När jag missade ägglossningen för andra månaden i rad och kände mest hur skönt det var att inte BRY sig över det. Bara njöt av att vara med P utan krav. När vi hade sex på CD8. Tydlig ägglossning på dag 13 och jag kunde ha distans till det. Lägga det åt sidan. Rycka på axlarna åt det. Okej. Det var okej. Det var skönt.

Sen kom inte mensen. Och jag gick och köpte mig ett par test bara för att utesluta, då jag inte hade ett enda symptom på varken mens eller graviditet. Jag har stirrat på testen tills ögonen gått i kors. Jag har gråtit och skrattat och mått illa och så har jag gråtit lite mer och samtidigt är jag så himla lugn i kroppen. Vad än som händer, händer. Jag vet inte hur framtiden ter sig. Jag kan inte förändra den. Jag kan inte förhindra att något ska hända. Men just nu, idag…

Är jag gravid. Jag är gravid! Jag väntar barn!!! ??

Och jag är så förvånad. Chockad. Det känns som att jag ljuger. Men det gör jag inte. Jag lägger upp det här inlägget idag men det är för att jag vill skrika ut det från takknockarna samtidigt som jag vill hålla det inne i vår lilla bubbla för evigt. Herregud. Jag är gravid. Vägen till plus… Den är över nu.

Nu väntar Vägen Till Dig. Åhhh jag ryser när jag skriver detta. Det tåras i ögonen. Oavsett vad som händer de kommande veckorna så fick jag bli gravid igen och om du vill, kära granatäppelkärna, får du gärna bo kvar där inne i mig tills du vuxit klart ❤️