Vägen till

Jag startade denna blogg för att skriva av mig, en form av terapi. Syftet är att använda den som mitt personliga bollplank, ett bollplank som kanske inte säger så mycket tillbaka men som ändå fungerar som ett öra eller en axel att luta sig emot när tårarna bränner eller tårna kröker sig av ultimat glädjeyra och kärlek, eller ångest, eller vad det än kan vara. Jag kommer inte gå in och editera de texter som redan är skrivna, de får stå för sig själva och det är ju också det som är meningen med det hela – vi går inte in i dagböcker och suddar och kluddar och det tänker jag inte göra här heller.

Det är inte meningen att detta ska vara eller se ut perfekt. Här serveras sanning. Som den ofta är; rak och utan krusiduller, ibland jobbig, rivande, sårande, men aldrig falsk. Pseudonymet gör det möjligt att ventilera allt jag funderar på utan att säga att ja, det här är jag, det här är mitt namn och det här är vad jag gör om dagarna. Jag vill inte att mina vänner ska veta att det är jag som döljer sig bakom alla ord. Jag vill inte att min mamma ska gråta över något jag skriver eller att min pappa ska skämmas för att jag nämner sex och närhet och mensvärk och själaätande längtan som får hela kroppen att grimasera.

Jag vill, egentligen, bara skriva för mig själv, och för att det kanske finns andra där ute som också ältar, tänker, drömmer, undrar, ser fram emot, önskar, lever med samma sorts tankar som jag gör. Jag vet inte om detta genererar läsare. Faktum är att det inte spelar någon roll; läsarskaran är inte det primära, även om jag skulle bli glad av att se några fotavtryck, att någon stannade upp för en sekund och delade några ord eller skrattade åt någon av alla vardagsbetraktelser eller min katastrofdåliga humor.

Det primära är min längtan, mitt liv, min vardag och allt det som gör mig till mig, här där jag står just precis i detta ögonblick, sådant jag kommer skriva om. Det kommer inte alltid att vara vackert, men det kommer att vara ärligt. Kom ihåg det.

Det enda jag medvetet kommer att modifiera bortom sanningsfiltret är mitt (efter)namn. Vad jag heter spelar mindre roll i det hela. Bollplanket frågar inte om det, men det kanske ni gör. Det räcker om ni kallar mig Helena. ?