Vägen till

Det här med nollningen. Det är inte min grej. Jag önskar det var det, men det är det inte. Jag dricker inte. Jag är introvert. Jag bor i en annan stad. Jag har superlätt för att få vänner, är rolig, charmig, bjuder på mig själv och skiter i hur det ser ut. Jag är bara jag, som jag är, den jag är, alltid, oavsett situation. Jag kan inte vara nån annan. Men jag gillar inte nollningen. Massa extroverta själar som dansar på borden och slänger sig om halsen på en i plötslig kärleksyra ”du är såååå himla fin Helena!” jo men tack men… Äe…

Jag har en gammal själ. Jag har det. Jag har inte lust att festa eller skrika för att bli hörd på en nattklubb jag skyr nattklubbar. Och jag önskar att jag hade det för hur enkelt vore det inte att smälta in att passa in i vårt samhälle i en grupp. Men det är inte jag. Jag är det här:

• Jag har stans sämsta, mörkaste humor. Jag skrattar åt allt, är en jäkel på att berätta och vara med om roliga episoder. Bjuder på det, vad annat kan jag göra? Jag är svinrolig.
• Jag är sjukt skadeglad. Jag skrattar om du snubblar över en tröskel och försöker inte ens hindra det. Ett förlåt gör ingen skillnad det var ju fortfarande kul. När jag snubblar, för det kommer jag göra, är det bara att släppa lös skrattattacken så fräser jag upp den, gör dig till en fiende för livet eller fnissar med dig (nio gånger av tio).
• Jag är en vinnarskalle som alltid vill vinna och går in för att vinna. Är ju fan inte kul annars varför tävla om man kommer komma tvåa? Finns ingen logik eller mening i det. Blod ska drypa tårar ska rinna svett ska svida. Blodigt allvar absolut inte men vinna är målet. Oftast.
• Jag orkar inte diskutera på internet, min tid är för viktig för internetdiskussioner. Jag kommenterar en gång och that’s ut. Två om jag absolut brinner för nåt men sen tack och adjö det här sköter ni så bra själva baj baj.
• Jag umgås hellre med boys than girls för tjejer ljuger, baktalar och är inställsamma (också). Fejkade yttren genomskinliga personligheter (obs ej alls kvinnor, såklart). Var är substansen, frågar jag mig själv. Älskar att hitta tjejkompisar med hjärna. Gamla själar som ser förbi allt det yttre och märkeskläder och Kim Keeey. Män är män och många lider av kroniska bebistendenser och är allmänt ansvarsfrånstötande men de har i alla fall ryggraden, de säger sånt de menar eller tycker. Det är inte alltid det svar man kanske ville ha men det är ett ärligt svar.
• Jag är kronisk ironisk. Satirisk. Jag fjäskar inte. Slickar inte. Jag står inte i nåt fack eller en box. Jag är jag, lite så här och lite sådär jag sätter inte etiketter men ändå gör jag det föredrar jag det så okej, jag kanske står i en box ändå men inte samma som resten. Det är min box, det är vanliga boxen och det är originalen de där riktigt in the blue-typerna, och lika många fack som det är människor egentligen så vi har alla vårt eget fack antar jag, de flesta av oss, förutom de som tycker exakt samma och ser ut exakt samma som nästa person i ledet. De har samma fack. Världen, tillvaron, förbättrades och förändrades inte för att folk höll sig i skinnet längst bak i klassrummet med stängda läppar. Hade det inte varit för människor som tänkte utanför boxen så hade vi varit utdöda för länge sen. Jag menar, något så enkelt som att göra upp en eld. EN stackars sate var först med att göra det och vi lever i ett modernt 2018 tack vare den människan. Jag lovar att det var en kvinna. En kvinna som var trött på att frysa muttan av sig även om kroppen i det mesta var täckt av hår och som precis blivit inspirerad, som törstade förändring, förbättring, en bättre tillvaro.

Jag slutar där, återupptar listan en annan gång när samvetet över ännu en missad nollningsaktivitet tar över. I don’t need that to feel happy or free or me. Visst vore det kul att vara en sån men jag blev ingen sån. Och det är helt ok. Mer än ok. Jag skulle inte vilja ändra något. Jo, kanske. Nej. Eller? Förändring är enkelt. Tar ett tag med nya strukturer nya sätt att tänka och sen är man där. Men jag, alkohol och fester kommer aldrig att hända. Aint gonna happen. Och det är jag fett glad över.