Vägen till

Lunch på jobbet inne i det svalkande lagret orkar inte gå ut. Satt ute i morse och det var så himla varmt och vill inte vara en skållad råtta när jag kommer tillbaka in igen och ska sälja och marknadsföra våra varor. Denna grej kommer med en tillhörande svettfläck jo men visst rea på den kan ni absolut inte få. Jag är trött för jag sov inget vidare inatt, drömde att jag blev osams med mina föräldrar och smet ifrån dem, drömde att jag drog upp min grannes hår i en hästsvans där hon satt i bussen framför mig och hon blev så arg. Jag skämdes som en hund. Sade att vi alltid brukar göra så här i bussen men hon ville inte att jag skulle röra henne, då fick jag i verkligheten när jag vaknade flashbacks från min barndom där jag smet hem från hennes dotters kalas för att dottern kallade mig för gris och mamman hittade mig gömd under sängen och bar tillbaka mig till kalaset för att säga förlåt. Aldrig har jag väl skämts så mycket. Och nu i drömmen var hon arg och skällde ut mig vet du Helena, man gör bara inte så. Gud så hemskt det var.

Så jag vaknade just efter sju och satte mig och skrev på boken. Jag är inne i en skrivarperiod igen och igår läste och korrekturskrev de första två hundra sidorna och lade dem i 2018-mappen. Imorse hann jag tre kapitel till och är snart framme vid slutet på mitten, början på slutet och sen ska jag väva ihop allt förhoppningsvis. Några oskrivna kapitel än där i början av slutet och så är det färdigt. Jag satt och läste och skrev igår och insåg väl för första gången att jag faktiskt är jätteduktig och bra på det, att jag måste fortsätta tro det, får aldrig vika bort från det. Jag klarar det jag kan det jag är bra på det, riktigt lysande faktiskt. Jag gråter och jag skrattar åt mina egna skämt och liknelser och beskrivningar. Är jag galen eller ett geni? Åh vad jag vill ge dem ett slut en gång för alla. De fiktiva personer jag skrivit om i tio år. Tio år är lång tid att växa. Både som människa, som bok och som kunskap; jag är helt självlärd i det jag gör. Jag har aldrig gått någon författarkurs. Jag har alltid älskat och slukat böcker på löpande band, alltid älskat att formulera mig i text och det är författare jag ska bli och vara och göra i mitt liv.

Jag vill bara hem och skriva nu och kommer nog göra det när jag kommer hem också fastän jag egentligen borde åka och bada, vi får se. Ett kapitel till. Tror jag har färdigställt tre till och sen måste jag kippa dit med några nya, de sista tre, innan jag kan väva ihop dem med slutkapitlen. Snart. Men ändå här, just nu, idag. Hur stolt jag är över mig själv för att jag skriver igen. För att jag hittade tillbaka efter ett halvår utan.