Jag är inte en underbart fin person hela tiden, inte ens nära. Det har jag aldrig heller påstått. Jag är inte den värsta och inte den bästa, förmodligen platt i mitten någonstans men reflekterar aldrig över det för jag tycker inte om att sätta etiketter på mig själv hela tiden (men vill gärna att allt jag ser och gör och pratar med ska ha etiketter, alltså är jag dubbelmoralisk och kunde inte bry mig mindre). Inte ens när jag önskade och ville vara det, fröken duktig, hon som alltid log och ansåg att kärleken vann över allt, vilken liten naiv tönt jag var! Jag fäller ut huggtänderna när jag ställts inför en frågeställning med två, eller fler, svarsalternativ – eller diskussionsalternativ snarare. Och väljer inte sällan det alternativ som få andra människor gör (”vik dig inte, dina åsikter har samma vikt som de som anser sig ha rätt i frågan”). Jag gillar inte att diskutera för jag orkar inte med nötter eller att bli arg på samtliga nötter online, kan definitivt byta åsikt, man är ju bara mänsklig, men någonstans i mig finns en kroniskt ironisk sida som vågar ifrågasätta, vågar se annorlunda på saken. Jag provocerar aldrig med flit men ändå blir det så, då jag ställer mig i motsatt ringhörna och tycker absolut att jag kan stå kvar. P skrattar osäkert åt det, säger att jag visst är ute efter att provocera men han har fel, jag försöker öppna mina sinnen och känna efter själv vad jag tycker, inte vad andra tycker eller vad jag borde tycks. Fuck borde, liksom.
Till exempel det här med ambulansen som hjälpte en människa med hjärtstopp efter en överdos, och den döende människans kroniskt påtände kompis smashade sönder ambulansen och stal saker inifrån den. Bankkort, mobiler, allt medan hans kompis låg och dog på marken alldeles intill. Vilken genomvidrig människa och värd vi lever i. Hade det varit han som fått hjärtstopp nästa gång hade jag fan kört över honom med ambulansen, jag skiter i om hans är nåns älskade bror eller pappa till två små flickor pundar han så grovt att girigheten praktiskt taget gör att han går över lik för att få det han vill så är han inte värd mer än ett gummidäck i ansiktet. Min ambulans hade rullat väldigt långsamt när den tredje pundarkompisen ringde och sade att klåparpundaren tagit en överdos nämen hoppsan jag fick visst punktering men ooooh så olyckligt. Typ så. Människan är så vidrig. Vi förstör vår själva och den värld vi lever i och vi skiter i det, vi blundar för effekterna för det enda vi bryr oss om är oss själva att se bra ut att ha det senaste modet snygga möbler som alla andra har och att hänga med i trender och att äta på rätt restaurang, sitta med telefonen i ansiktet dygnet runt och inte längre lära barn att skriva för hand.
Varenda AC i normal prisklass är slutsåld i hela Sverige och folk börjar bråka i ett kommentarsfält vem som har mest rätt till den, skriker att människan som köpte den borde ge bort den till någon som faktiskt behöver den (!!!), folk klagar och fräser utanför butikerna när någon kommer ut med en dyr AC och säger att de behöver den mer än honom. Säger vem? Säger du? Vad vet du om det? Varför består hela världen plötsligt av offerkoftor? Offerkoftor räcker inte ens till det ska vara en hel onepiece offerall och ändå bryter det ut slagsmål utanför Elgiganten över en fucking AC. Det är skillnad om Gösta 83 år skulle stappla fram till mig och fråga snällt. Men när en vanlig kavajklädd medelåldersman KRÄVER att jag ska ge min AC till honom för hans fru svettas ihjäl i deras nya Volvo och de har automatisk bevattning där hemma men snålvattnet bara rinner och rinner och rinner och gratis är så förbannat gott. Vad är det för liv vi lever? För värld? Snålhet, girighet och okunskap är vad som flyter genom våra åar och det folk livnär sig på. Arrogans, självcentrering, egoism, inskränkthet, gnäll, offerkoftor och ”blundar jag ser jag inte problemen”. Det är inte mer än rätt åt oss att Moder Jord spottar och fräser. Vi förstör ju vår planet och vi vägrar inse det. Vägrar ta tag i saken.
Vi ska åka till Thailand fyra gånger om året, beställa från Zalando, Asos, Jjshouse, övriga internetsidor eller beställa trettiotre paket från Wish varje kvartal med ett plastigt mobilskal för sju kronor där i. Sju kronor som har färdats över hela planeten med avgaser och gifter bara för att komma fram och personen inser att det inte var så snyggt irl och kastar den i soporna. Inte bara i soporna utan i det brännbara. Kartongen också. Plastbanden som höll ihop paketet, följesedeln och plastfickorna. Brinn, bara brinn nej vadå giftigt vadå girigt nu har jag beställt tre andra plus en klänning som är handsydd av barn med blödande fingrar som tjänar tolv kronor om dagen för jag vill vara snygg och snygg är bättre än klok det ser man ju bara på Instagram där sprättben och trosor uppkörda i tunntarmen får mer likes än ett osminkat ansikte eller en bergskedja.
Och ändå har vi mage att säga att nej jag kommer aldrig sluta äta kött det är ju gott. Ändå köper vi dansk fläskfilé för den var ju billigast. Bananer som har färdats hit från Costa Rica och frukter från all världens länder. Ändå fortsätter vi att blunda, och att grilla utomhus fastän det är eldförbud i hela landet för vadå, det skiter väl jag i för jag är hungrig. Vi tar betalt för att åka ut till barriärrevet och dyka bland koraller som håller på att dö. Ställ er inte på korallerna, då dör de, sade guiderna, men vad gjorde folk? Borrade ner simfötterna bland korallerna för att kunna ta en selfie med sin GoPro…….. Och det gick sex båtar om dagen dit ut. Varje dag. Året om. Nej men oj döööör korallerna??? Äsch skit i det jag tjänade 100.000 kronor bara idag och det är 364 dagar kvar på året yay yay hurray.
Vi är äckliga. Vidriga. Giriga. Tar betalt för allt vi är kapabla till och betalar inte tillbaka i tillräckligt stor omsättning för att skapa en stabil framtid för våra barnbarnsbarn. Men nissarna där uppe med miljoner på banken mest bara ler, för de kan beställa in en levande elefant med ett knapptryck, vin från Frankrike, ostron från Göteborg och kaviar från Ryssland och vem får bära dit det på ett silverfat om inte tjänarna… Som inte heller är lika mycket värda som de eminenta uppe på toppen. Fortfarande år 2018.
Typ så. Det humöret är jag på.
Senaste kommentarer