Jag är lyrisk. Glad och lycklig. Nej, men glad att se resultat. Så här är det. Jag påbörjade ju en kur rosenrot samma dag som den beräknade mensen började, för ca 12 dagar sen. För tre dagar sedan började det ömma i äggstockarna, vilket det ännu gör lite smått. Igår kväll var livmodertappen öppen och min lust liksom peakade. Jag var TVUNGEN att ha sex. Älska. Ligga. Kå-nulla. Och idag, nu, är det verkligen brobygge som pågår! Riktigt långa broar! Ni som vet, ni vet… Det har ALDRIG hänt. Aldrig varit så jäkla tydligt förut. Så jag vågar påstå att det är rosenroten som gett kroppen en riktig skjuts framåt och uppåt. Vi myste igår kväll och i förrgår morse och NU har jag ägglossning så det sjunger om det!
Undra om det finns nån uthållig simmare kvar där inne sen gårdagskvällen? Jag vill så gärna göra om det nu. Det är liksom… inne i mig, den känslan, den går inte att beskriva mer än att jag någonstans inom mig känner en slags självklarhet. Tänk om det blir ett barn av det hela?! Är jag redo för det nu när jag verkligen vet att jag har ägglossning och det är 30% chans att bli gravid? Hell no. Definitivt inte. Men vad tusan gör man? Jag har aldrig haft en sån här tydlig en förut! Kan det räcka med det vi gjorde igår? Ligger det verkligen kvar nåt gammal surspunk där inne och väntar på rätt tidpunkt för att attackera det intet ont anade ägget? Förlåååt men alltså, det här med befruktningen är verkligen så fantastiskt, intressant och fascinerande. Påminn mig att jag fortfarande tyckte det om sex veckor när illamåendet börjar… Visst gör ni det?
ENDA gången jag kände av en ägglossning såhär tydligt, eller vänta, låt mig omformulera. När jag blev gravid 2013 så visste jag att jag hade ägglossning men jag kan inte svara på hur jag visste det, och så hade vi samlag en enda gång och prick två veckor senare plussade jag, solklart och rejält. Nu har vi inte haft samlag idag, men igår kväll. Räcker det? Räcker det för att skapa ett nytt liv? Jag veeeet att vi leker med elden men vad gör jag? En del av mig säger att den så gärna vill bli befruktad och en annan del av mig säger whooow horsie eeeasy.
Vi ska ju studera i tre år.
Vi ska ju jobba ihop en buffert så vi kan åka och resa igen.
Vi – jag – ska spara ihop pengar och åka på ridläger i Irland så som jag drömt om sedan jag var åtta år. Åka i augusti nästa år. Det bestämde jag ju igår, att det äntligen blir av nu.
Vi ska….
Jag kommer plussa om två veckor.
Hur kan jag säga det, hur vet jag det? Är det den där befruktningssugna delen av mig som talar? Som önskar, hoppas och vill? Hurra för att jag då drömde att det blir en av varje, tvillingar. Men SÅN tur, chans, risk, otur, har man väl inte bara för att ens ägglossning råkar vara jättetydlig? Letrozol kan göra så att fler än ett ägg lossnar; men rosenrot? Den gav mig en hejdundrande ä… ja, ni vet. Jag har väl sagt det typ fem gånger nu.
Vi får vänta och se, helt enkelt. Nu vet jag i alla fall att jag visst kan ha tydliga ägglossningar. Blir det inte nu, så blir det nästa, eller nästa, eller den om tre år. Någon gång. Och jag tackar rosenroten för insikten och hjälpen på traven. ?
Senaste kommentarer