Vägen till

… And now it has happened. Jag fick massage av P och kände när barnet var här, hörde det sista urmoderkvidandet och allas andaktiga suckar någonstans inom mig när luften fyllde hans lungor. Friheten. Målgången. Smärtan. Sedan mitt i lustgasens förvirring han är här han han han han är hääär. Sen kom smset. Mms:et. Nu är han här. Han. Jag ska lära honom allt jag kan. Jag ska älska honom av hela mitt hjärta. Jag ska skaffa en egen så kusinerna kan bli bästisar för alltid imorgon ska jag testa mig trots att jag vet att det inte visar nåt jag ska testa och se. Mensvärken är där, knappt kännbar. Men det här inlägget handlar inte om mig eller om mina mediala förmågor utan om hans födelse. Bebisens. P är en morbror. Jag där vilken glädje och lycka. ❤️