Vägen till

Griniga anteckningar

Jag kan inte förklara det där med känslan att mensen inte tänker komma nästa vecka. Om det ens känns annorlunda eller om det är jag som ännu en gång önsketänker och stressar upp mig för något som kanske skulle komma att bli eller vara. Vi försöker inte. Vi har sex utan skydd så för vissa, många, kanske det räknas som att vi faktiskt försöker. Jsg har inte ens tänkt så.

Jag har inte egentligen tänkt på vad tusan det är vi gör. Kanske behöver man heller inte göra det. Jag har lagt beslutet i någon annans hand, ödet slumpen, gud eller Oden eller universum eller moder jord. Jag har sex och njuter av det utan skydd. Ja jag hoppas ju att det tar sig snart men det har jag även hoppats när jag ätit piller och haft spiraler och stavar, men samtidigt är jag livrädd för att det ska göra det liksom vad gör man då? Vad säger man? Hur gör man? Livet förändras ju nåt så brutalt, är man någonsin redo för det?

Inte vet jag om mensen kommer komma eller inte. Jag har förmodligen bara inte mediterat på länge så det fladdrar i hjärnan av sånt som är utom min kontroll, sånt som jag ändå inte kan styra över. Ja vi hade sex. Först en gång, sedan dagen därpå då jag precis fick äggviteflytningar, och kvällen efter det byggde jag broar men hade inget mera sex. Det var liksom inte någon baktanke med det, inte ”kom nu älskling så alstrar vi ett liv” mer bara en enorm lust att känna honom inne i mig, och det fick jag.

Det har ju hänt andra. Det händer jämt andra. Varje dag blir folk gravida. Något säger mig att det hände oss den där kvällen, men det är omöjligt att veta förrän nästa vecka någonting och det gör mig stressad fastän det inte borde det, jag kan inte njuta av nuet för hjärnan är så jäkla inställd på juli. Jag skiter väl i juli det är ju nu livet är. Nu just precis här i solstolen mot solväggen två timmar innan jag börjar jobba. Här bland blommor och en gräsmatta i behov av klippning med gammalt avskavt nagellack och Sims 4 på autoplay i datorn i sovrummet medan jag väntar på att dagarna ska gå där också så min gubbe kan göra ett graviditetstest. Gud varför kretsar allting runt graviditeter? När blev det så i min hjärna?

När du föddes, hade P sagt om han varit här. Jag är grinig och sur och vill njuta av nuet just som det är inte känna någon slags konstig vetskap för vad händer om jag inte är redo för att se resultatet? Tänk om jag är gravid, helt och på riktigt? Tänk om det är två, vad fan gör vi då? Naturligtvis skulle jag inte göra abort men jag menar mest det inre, allt som lär snurra där uppe i planeten, vad tusan gör man när man får ett sånt besked precis när man bestämt sig för att hålla snippan i styr, jobba hela sommaren och sen studera? Min hjärna är helt fylld av tankar på barn trots att vi inte är där ännu och jag blir trött på mig själv.

Nu ska jag gå in och fixa i ordning håret inför jobb.

Njuta bäst fan det går, det är ju faktiskt juni och strålande vackert väder, punkt.

Skapa en blogg på Vimedbarn.se du också, klicka här! Och du har väl inte missat topplistorna, klicka här!
Kommentarer

Lämna ett svar

Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.
stats