Vägen till

Alltså…

Jag loggade in här för att stänga av allt på riktigt. Liksom, stänga ner bloggen. Och så ser jag att ni fortfarande är här och läser. Såklart inte alls lika många som ni var under bloggens ”prime time” men ändå tillräckligt många för att den inte har glömts bort än.

För mig känns det fint att se ❤️ och jag vill passa på att säga tack återigen för att ni läste och kommenterade, det kändes skönt att ventilera med er under min baby making period, som tyvärr inte resulterade i en bebis men i insikter och tankar jag är glad att jag hittade och insåg, för att kunna växa som människa och bli så glad och lycklig som jag ville vara.

Och nu… Efter att ha lämnat man och hus och flyttat till en annan stad. Vet ni vad jag har? Det finns en ny kärlek i mitt liv och allting känns så rosenskimrande och rätt. Hjärtat fladdrar när jag tänker på honom, när han kysser mig eller bara tittar på mig som att jag är den högsta vinsten han någonsin fått. Han älskar mig. Jag älskar honom. Han har visat mig hur lycka kan kännas på riktigt, när hjärtat är fullt och helt. När pikar och förklädda komplimanger dränkts och lämnats för gott. När man kommunicerar och delar gemensamma intressen, mål och milstolpar, en liknande bakgrund och i princip samma värderingar.

Han vill ha livet med mig. Barn. Gud, så han längtar efter barn. Han kan bli helt tårögd när han tänker på att göra mig till mamma till hans barn, och han är yngre än mig. Han vill ha allt som jag velat ha men inte har fått, och på något sätt vill jag snabbspola livet tills vi sitter där runt köksbordet med tre små troll, och samtidigt vill jag stoppa tiden och bara vara här och nu för alltid, så nära honom och hans sprudlande energier som gör mig alldeles galen av kärlek.

Han är det jag letade efter när jag inte visste vad jag sökte. Han är den jag velat få älska och bli älskad av under alla år jag levt. Sedan han kom in i mitt liv känner jag fridsamhet och glädje ända in i själen som nu darrar av kärlek på riktigt. Den där massiva förälskelsen som äter upp hålen inombords, som helar och som läker. Ömsesidighet. Ömsesidig kämpaglöd för oss och för livet vi vill ha. Kommunikation där det tidigare inte funnits någon och här ligger alla korten på borden så fort vi får dem och undrar över dem.

Och det bästa av allt är att jag hade honom i min närhet hela tiden, tumlade in i honom av en slump när den sista snön smälte och lämnade förrädisk is under sig. Jag föll rakt in i hans armar den dagen, eller om det var han som fångade mig när marken försvann under fötterna, och där stannade jag kvar.

Det är såhär lycka känns.

Och jag sitter här med ett enda ord i tanken, ett enda ord som virvlar runt min själ när jag tänker på livet och hur det blev och hur det är.

Tack

❤️