Vägen till

CD6: Det är okej nu

Det gjorde ont att få mens. Det ljuger jag inte om. Hjärnan har dock redan transporterat bort minnet och jag minns inte i detalj hur det var eller hur det kändes. Ont gjorde det, både i själen och i livmodern. Aj aj och aj. Men det slutade göra ont så småningom. Tankarna gled vidare. Jag är inte stressad längre; känner lugnet i kroppen och i sinnet.

Jag och P lånade massa tjocka tegelstenar idag på biblioteket. Det blev fem böcker till mig. En förhoppning om en ny tradition har äntrat vårt hus: istället för att slösurfa på telefonerna en halvtimme innan vi somnar ska vi istället läsa. Ligga i varsin soffa utan telefoner och läsa, läsa, läsa. Stressa ner. Koppla av. Sen gå och lägga oss. Fortfarande utan att ha kollat i telefonerna. Jag hoppas vi kan fixa det. Det ger så mycket mer närvaro än skärmtid gör.

Vår teve har gått sönder också, blivit pixlig och visar konstiga streck. Man ser knappt vad det står bakom. Svårt att förklara, men det har i alla fall gjort så att vi dragit ner ännu mer på skärmtiden. Vi har spelat Yatzy och kort. Lagat mat tillsammans. Ätit tillsammans utan serietittande medan. Myst nära nära. Kurat ihop oss i varandras armar och vilat middag. Tränat, gått på promenader, bara legat och pratat.

Jag har tränat idag. Det blev ett hårt pass och nu är jag trött, lite hängig, har nästäppa och lågt blodsocker på väg upp. Hoppas på att känna mig lite bättre snart. P ligger här bredvid mig och jag ville bara skriva detta innan jag gör honom sällskap. Jag har precis legat och läst i 45 minuter och är trött, redo för att sömnen ska hitta hit. Hoppas ni har det bra. Att ni har fått fina besked eller bearbetat andra typer av besked som kanske inte var så positiva som ni hoppades.

Vår tid kommer. För varje dag som går kommer vi en dag närmare att träffa vårt barn. Det är en fin tanke och den hjälper mig mycket. Håll fast vid den. Gör den till din livboj och du håller dig flytande ännu lite till. Det måste jag tro. Det vill jag tro. En dag står vi där och allting, precis allting, var värt det.

Skapa en blogg på Vimedbarn.se du också, klicka här! Och du har väl inte missat topplistorna, klicka här!
Kommentarer

Lämna ett svar

Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.
  1. Josephine

    Läsa böcker är det bästa, bara det att när jag ligger i sängen så är jag för det mesta för trött och det är försent. Jag läser till och från jobbet och på rasterna. 🙂

  2. Elin

    Åh va du är duktig på att sätta ord på känslor.

    Min mens kom inte, men ändå negativt test i fredags. Tog ett nytt i måndags som var svaaagt positivt och visade positivt på digitalt. Men har ändå haft en dålig känsla, framförallt för att jag plussade så sent (bm+3-4). Inga gravidsymtom heller. Började blöda litegrann igår, precis samma mönster som när jag hade utomkveds… Ska på VUL idag. Känns inte hoppfullt 🙁

    1. Vägen till ett +

      Men ÅH! Jag säger grattis i alla fall, det är ju alldeles fantastiskt! Många plussar inte förrän senare heller. Magkänslan brukar ju stämma men ge inte upp hoppet än. Jag håller tummarna för att allt går bra idag på VUL, alla tummar och tår jag har! ❤️❤️❤️

stats